Cecilia Arnblom

Aaah, va precis ute med hunden, som vid den här tiden bara brukar gå över vägen. Idag hade hon bestämt sig för en långpromis så vi gick till återvändsgränden vid slutet av skolan när jag såg en hare lite snabbt och tänkte "vilken tur att inte Fanny såg den". Jag och ropade sen snabbt på fanny för att vända om. 10 sekunder senare kommer harjäveln(!!) tillbaka och den här gången får hon syn på den. OH NOO!! hann jag tänka innan det var dags att lägga benen på ryggen. Både haren och Fanny försvann bakom skolan och jag försöker stapla mig upp för ett mindre berg med flipflop.. Som tur va så var haren mycket snabbare än min byracka som gav upp, hon ställde sig snällt på en gräsplätt och väntade på mig som kom flåsandes upp på skolgården. Så jag satte på henne kopplet och gick vidare, på vägen så lyckas hon ju såklart gå runt varenda lyckstolpe och träd som hon kunde lukta sig till så jag var tvungen att trassla upp kopplet var tredje sekund. Ibland tror jag att hon är smartare än hon ser ut, för hon har lyckats reta gallfebern på mig mer än en gång.


Men självklart älskar jag henne ändå, hon har vart med om mycket med familj och vänner. Och hon har antagligen sett mer än hon borde. Hrmm!
Hon är den kaxigaste, busigaste och divigaste hunden jag någonsin träffat men hon är också den sötaste, charmigaste och gosigaste. Denna lilla medlemen i familjen Arnblom har inte bara vi fallit för, hon får många att bli förälskade i hennes blonda päls och stora "puppyeyes", tyvärr är hon inte lättflirtad. Men jag vet faktist inte vad jag skulle göra om inte hon fanns. Hon är den enda sängkamraten jag har just nu som jag verkligen trivs med. Så massor av creds till min jobbiga vovsing ...