seriöst

Jag har läst typ så där 25 sidor i dagboken som handlade om typ 2 år av mitt liv och nu ska ni få höra hur jag var under typ 2002-2004:

panikångest innan jag skulle sova, skärsår i armen, god väg till bulimi, sprutande tårar minst en gång om dagen, en jävla massa bråk med dåvarande pojkvän och ännu mer tårar, skoltrötthet, hat i massor och massa bråk i familjen..
men även:
lyckligt kär...
Det värsta är nog att det var typ ingen som visste om det mesta av det jag kände då av mina kompisar och idag kommer jag inte ihåg att det en gång var så.

Kul att kolla tillbaka på alla minnen tillsammans med Sandra och hennes dåvarande pojke, vi gjorde ganska mycket skoj tillsammans redan då och nu efter typ tre år så har vi hittat tillbaka till varandra.
Det är trisst att man ska behöva förlora något för att får tillbaka något annat och behöva gå igenom ett rent helvette innan det ska blir OK. Men nu är det iaf bra och jag kollar tillbaka på alla minnen med både lycka och sorg. Det blir bättre och bättre iaf men saknaden finns fortfarande kvar.

Jaha 3:e inlägget idag, det är officiellt.. Jag har inget liv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0