Cecilia Arnblom

Sablar vad jag har varit handikappad utan dator, vi får se hur det här går i Mora när jag inte kan uppdatera bloggen varje dag. Jag får hoppas att ni klarar er ändå...

Igår träffade jag Lisa i Vällingby och vi fikade, snackade skit och kikade runt i affärer. Jag kom hem med ännu en ny väska(!!) och två böcker, Pamela Andersons bok - Star och Pojken som kallades Det av Dave Pelzer.

...så nu har jag lite att läsa i Mora och färdlektyr. Lite skillnad på böcker kanske men Lisa rekomenderade ena boken väldigt starkt så kände att jag va tvungen att ta den. Ja ni får väl gissa vilken av dom som jag valde själv.
Efter att jag cyklat hem med mina nyinförskaffade grejor så var jag helt matt, jag trampade på ganska bra faktiskt. Men till middag blev det ialf inte mer än yoghurt och Chaplin kom över på en kaffe och för att kolla lite på pappas älskling (El Caminon såklart). Senare var det nämligen "raggarträff" i Barkarby och pappsen skulle dit så jag och mamma hängde med vilket vi fick ångra.
När vi satte oss i bilen så lät det mindre bra och sjukt mycket, så fort pappa tryckte på bromsen så pös det, pssssss! När han saktade ner farten och började gasa igen så slog det nästan lock för öronen för det lät så fruktansvärt dovt och alla avgaser som kom in i bilen när pappa körde polerad armbåge gjorde mig ännu mer sömning och snurrig. Men annars kändes det ju lite kul att åka riktig raggarbil även om jag faktiskt föredrar rejäla bilar som escalade och avalange. Men hur som helst, när vi kom dit så väntade vi in fabror Jonte och Eva och kort därefter kom även Ernst (Kristian) i en alldeles egen raggarbil. Han hade ungefär tjugo olika tärningar och wunderbaums i backspegeln och en piratflagga fladdrade från registreringsskylten. Där har ni en riktig raggarfamilj vill jag säga, Jonte gick självklart i skinnväst och träskor.
Vi gick ialf runt ett tag och kollade på bilarna, det var svinkallt och efter ett tag ganska långtråkigt men jag fick både sms och samtal så jag lyckades hålla mig sysselsatt ett tag.
När pappa skrivit på massa papper och skaffat sig en ny försäkring så kände vi att det var dags att dra sig hemåt så vi rullade hemåt med våran skrothög till bil (Nej då pappa den är JÄTTEFIN).


När vi kom hem var klockan runt nio och jag hade inte ens börjat tvätta kläder ännu så jag hade bråttom men jag orkar ju aldrig stressa så jag tog det lugnt men jag kom väl inte i säng fören vid tretiden och då somnade jag till Wild Wild West och denna natt var jag inte på dåligt humör men jag drömde om en väldig oväntad person, minsann. Blä!

Imorse blev jag väckt klockan nio av pappsen som tjatade på mig om att jag skulle ringa personen som jag skulle bo hos så jag visste vad jag skulle ta med mig. Så jag gick helt enkelt upp och gjorde det och i andra luren blir jag mött av helt galen dalmås som inte direkt hade några bra svar på mina frågor men jag det gick ialf bra att komma på Söndag och jag skulle ha med mig sängkläder för resten fanns så det var väl ungefär vad som behövdes.
De har tydligen ringt tillbaka hit idag men det var min kära syster som svarade och hon trodde det var någon som skojade med henne för de lät precis som Robert Gustavsson sa hon så hon slängde på luren. Efteråt kom hon på att det kanske var från trafikskolan, SMART!!
Resten av dagen har jag mest packat och jag har packat alldeles för mycket som vanligt men det gör ingenting för vi åker ju stor van upp så jag behöver inte kånka på allt på något tåg eller liknande.
Nu har jag även snackat med Monica som också ska upp dit så jag får en rundtur med henne någon dag också, it's niice! I övrigt så kommer jag väl få sitta helt ensam och läsa böcker och kolla på tv eller något för jag känner ju inte direkt många i Mora men jag är ganska övertygad om att det kommer lösa sig. Det finns säkert en eller två andra där i min ålder som man kan komma överens med och i värsta fall så har jag telefon så ni får helt enkelt se till att vara tillgängliga för mina samtal hela tiden.

Den 15:e Maj, Tisdag om en vecka så är det halkbana och lilla uppkörningen. Klarar jag den så kommer jag hem igen så det där med att jag ska vara borta i två veckor det stämmer inte riktigt men jag kommer ändå sakna många här hemma, vissa mer än andra. Jag som är så fruktansvärt sällskapsjuk dessutom kommer antagligen bli helt galen av ensamheten. Jag  får se hur det slutar det här, jag kanske kommer hem som en helt annan människa med tvångströja och ångestattacker.

Ha det bäst nu allihopa så hörs vi!
Arrividerci!