Cecilia Arnblom

Jaha, nu har man gått igenom ännu en dag på jobbet. Jag var med småttingarna på förmiddagen och efter disken gick jag upp. Efter ett tag kommer en från barnen där nere upp med hanskar på och massa servetter i händerna. "--- spyr där nere, har ni något saneringsmedel!" GULP!! Spyr?! Tack för den, samma unge som jag hade i handen när vi skulle till och från parken. Stax därefter fick jag reda på att två från den andra avdelningen hade spytt hela helgen. Man tackar, jag kan säga att jag har mått konstigt i magen hela dagen. Antingen är det för att jag är hypokondriker eller så har jag blivit smittad. God damn it!

Jag har haft ett samtal med Sandra igen om hur jag beter mig gentemot mina kompisar ibland, och framförallt henne. Jag kom fram till att jag är inne i en svacka nu. Självförtoendet är inte på topp men det kan lätt bli så när man har varken jobb, pojkvän eller pengar. Det är inte så att jag inte försöker och jag tycker inte att jag gör något fel men av någon anledning så är det väldigt svårt att anställa mig. Det gör det inte direkt lättare att känna sig självsäker och stark när man hela tiden blir nekad.
Jag är typ inte alltid kapabel till att tänka själv och tar väldigt lätt åt mig av saker som folk säger. Jag lyssnar kanske lite väl mycket på mina vänners tankar och tycke. Lite väl godtrogen kanske, jag måste helt enkelt lära mig tycka och tänka själv och kanske inte alltid lyssna på vad mina vänner säger, lyssna mer på hjärna och hjärta. Nu blev det väldigt känsligt och smörigt här men det blir så när jag tänker efter. Haha! Whatever!

Aja, nu är det iaf Entouragemaraton resten av kvällen. Det finns inte så mycket annat att göra.
Hejsvejs!