Händelserik promenad
Nu kom jag precis hem från en mycket händelserik promenix med Valkyria. Vi startade nere i Riddersvik och det började ganska smärtfritt men på vägen tillbaka fick jag syn på en padda och då var det över. Jag gick med mobilken i högsta hugg för att se vart vi satte fötterna. På bryggan nere vid Riddersviks strandpromenad upptäckte vi en mycket tragisk och deprimerad groda som HOPPADE från kanten ner mot de klippiga stenarna och det kalla vattnet.
Vi fick genast tvångstankar och kunde inte fortsätta vår vandring om vi inte försäkrat oss om att självmordsgrodan överlevde. Ve och fasa! Jag satte igång "the rescuemission" och klättrade ner för att kika efter och lyckligtvis så överlevde grodan men han blev så rädd att han hoppade ner i vattnet och man såg att den stackaren inte tyckte om det för han försökte komma upp. Jag kom då fram till att försöka dra där ifrån så han fick klättra upp i lugn och ro, han övelevde iaf det hemska fallet men det var en dramatisk upplevelse vill jag lova. The horror!! Usch ljudet från 
den hemska landningen kommer förevigt vara inprintat i våra hjärnor...
Vi har verkligen försökt gräva i detta och funderat på vad som kan ha fått honom till att vilja göra något sådant. Jag trodde att han var ledsen p.g.a mobbing, han var nämligen ganska tjock men Madde var fast besluten om att hans grodfru hade lämnat honom och tagit grodynglena med sig. Stackars stackars självmordsgroda.
Anyway, vi fortsatte vår lilla walk. Jag först, hukandes med mobilen och varje gång jag såg en groda så började jag nästan hyperventilera av rädsla och Maddox var inte långt efter. Men vi lyckades efter ett bra tag och ganska mycket ryggont att ta oss upp på ett villaområde för att slippa trampa ner grodorna.
Där började vårt nästa äventyr. Madde var sugen på äpplen, mm! Vi hittade lite äppelträd och de första som vi smakade var helt gudomligt goda. Vi hittade ett till träd med äpplen, de var mycket finare men också mycket äckligare. IG-äpplena kastade vi i skogen. Vi kunde inte riktigt få nog av äpplen så vi tog upp jakten, vi hoppade in i bilen och tog oss till villaområden men till vår stora förvåning så var det nästan inga som hade äppelträd. Hallå?... Det slutade med att vi återvände till det första äppelträdet och knyckte med oss några fler äpplen att ha på resan tillbaka, mm mm mm!
Efter det spionerade vi på Trucke, vi skulle se om människan kommit hem ännu och det hade han men fortfarande inte hört av sig till Rainbow Dash. Vilken typ!
Efter det kände vi helt enkelt för att gunga så vi satte oss i en park mittemot Maddes hem och snackade om husdjur sen var det dags att sova så nu sitter jag här och är chockad över hur fruktansvärt mycket som kan hända på en simpel promis.
Livet är ett äventyr med lilla Madde minsann!
Puss puss!
