Cecilia Arnblom

Det kom så plötsligt, jag kommer sakna alla så äckligt mycket. Hatar det verkligen, jag blir ju aldrig upprörd över något men den här gången så blev jag verkligen ledsen...
Sebbe, Danni, Anne & Roger... -Jag skrattade så jävla mycket med dom människorna!

Så kul som jag hade med Danni på jobbet har jag inte haft med någon, det gick inte ett pass med honom då jag vek mig av skratt. Han kom med så sjuka skämt och uttryck, han softade som fan samtidigt som han tog jobbet på allvar. Han lärde mig nästan allt jag kan, jag trivdes verkligen.
Sebbe var smyg-player. Han verkade som oskuldsfull och oskyldig men den där filuren ligger bakom chilarnas player-rykte fast på ett bra sätt. Han är ärlig, han spelar inte något han inte är utan han vet att han helt enkelt inte är ute efter ett förhållande och låter ingen annan tro det heller, -helskön kis!
Rogers alla uttryck och ständiga klantiga historier kommer jag aldrig glömma. Hans härliga accent är ju inget som går att undgå heller dessutom är han ungefär lika bra som mig på att träffa papperskorgen när han kastar kvitton, nämligen urkass!
Anne är världens sötaste, så liten och har världens största hund. Skrattar jätteofta, klagar jätteofta och skvallrar all the time men charmig ändå...

Det är trisst att en viss person ska vara så jävla envis och bara totalvägra möte. Han kunde inte ens förklara vad jag gjort för fel och därför blir det jävligt svårt att ställa saker till rätta, men men!
Asjobbigt på vägen hem var det iaf och jag pallar inte skriva mer heller, jag drar ner till Suntana och bränner mig själv lite igen.

Bye!