Lättar mitt hjärta

Ja hörnini! Jag vet inte vad jag ska säga, skulle kunna berätta om dagen men jag kan liksom inte få det här ur skallen. Det spelar ingen roll om chefen, mamma och pappa säger att jag ska tänka på annat. Min lediga helg på tre veckor är i stort sett förstörd. Jag kommer INTE kunna släppa det här...

Det räcker tydligen inte att men ställer upp för alla i vått och torrt, jobba två veckor i rad, hoppa in för folk hela tiden, åka till jobbet så fort en nyckel behövs, göra ALLT utan att ens klaga och egentligen bara anpassa sig efter varenda arbetskamrat. Jag förstår verkligen inte...
Jag nästan struntar i att Roger säger att det kommer bli bra, det här är så långt ifrån rättvist som det kan bli. Jag kan ta en hel del skit, det har jag gjort många gånger med ett leende på läpparna men det här var lite för mycket. Jag känner mig så liten och försvarslös -Nej, inte ens jag tål vad som helst.
image2417
Jag är uppriktigt sagt besviken. Jag trivdes verkligen på mitt jobb, med mina jobbarkompis och t.o.m kunderna hade jag börjat acceptera men nu kommer det inte kunna bli samma sak igen. Min arbetslust är helt bortblåst, varför ska man anstränga sig och vara glad hela tiden om man inte får ett skit för det?
Så kul är det inte att jobba på Shell i Tensta, tro mig men jag gillade verkligen människorna runt omkring mig och ingen har klagat på mig, vad jag vet...

...ledsen!

Kommentarer
Postat av: Monkan

En sak ska du veta Cissi!
Hur schysst man än är, ställer upp för andra på jobbet osv.. Så är det sällan man får något för det!! I undantagsfall har man schyssta chefer och jobbar på ett bra ställe att man får något för det, men det är inte ofta!!!
Hoppas det löser sig!

2008-04-17 @ 21:21:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0